Bloggen ser att Annika Östberg skall släppas fri inom en kort period. Jag sympatiserade med kvinnan i början på 80-talet när (mestadels) Expressen hade stora kampanjer för hennes frisläppande. Däremot, vad jag minns, så skrev de inte speciellt mycket om brotten hon dömts för. Så, kanske kan bloggen ursäktas med at than var ung och godtrogen. Nåval, idag är jag alder och mer livserfaren. Jag är inte, i grunden, en förespråkare för döds-straff, har aldrig varit det och kommer förhoppningsvis aldrig bli en förespråkare för avrättningar. Men, är man med och tar livet av en polis (laddar om bössan) och har stuckit ihjäl en annan människa…ja då får man på nå’t vis skylla sej själv. Man kan inte köra med den gamla snyft-historien att “det är så synd om mej” i all evighet. Tyvärr! Vissa förtjänar ett snabbt slut; om Annika Östberg tillhör den kategorin kan ju diskuteras, men inte tycker jag hon förtjänar så mycket sympati, precis. Och, hur stor rättvisa har den mördade polisens efterlevande egentligen…när hans avrätterska nu släpps fri och skall få hjälp och stöd på alla möjliga vis?
No comments:
Post a Comment